Mord på Mallis ~ Flygplatsgnabb (del 1)

"Betty Karlsson, två t och ett y. Och Karlsson med k."

   Mannen på andra sidan disken tittade osäkert upp på henne, hastigt. Verkade inte våga möta hennes blick.

   "Nä, jag hittar inget", sa han sedan med ett lätt darr på rösten.

   "Min chef ska ha ordnat biljett. Det ska finnas. Du får försöka igen", svarade Betty.

   Mannen flackade ännu en gång med blicken mot henne och sedan tillbaka mot skärmen.

   "Jag är ledsen", sa han. "Jag hittar ingen biljett på dig."

   Betty kände att det började hetta inombords och klia i fingrarna. Visst att Daniel - hennes extremt tråkiga chef - sällan lyckades göra saker och ting helt rätt, men att beställa en tur-och-returbiljett till Mallis klarar väl vem som helst av?

   "Då får du ringa upp Daniel", sa hon till den nervöse, och alltmer ymnigt svettande mannen på andra sidan disken. Aldrig i livet att hon tänkte flytta på sig och själv ringa upp Daniel. Det tänkte hon bara inte göra. Mannen på andra sidan disken, som var ganska ung, med blont hår och dålig hy såg sig om i den stora terminalhallen.

   "Ja, jag vet att det är kö bakom mig", sa Betty. "Men det struntar jag i. Daniel Ek på Liv & Hem. Ring upp honom och fråga vad tusan han sysslar med. Han finns i ert kundregister."

   "Jajamän", svarade mannen och knappade på datorn. Flackade med blicken igen, lyfte en lur och slog ett nummer. Som av en händelse ljöd en mobilsignal från kön bakom Betty. Hon hörde rent av mannen som svarade:

   "Hallå, det är Daniel."

   Hon svängde runt och fick syn på sin chef. Där stod han mitt i kön med en weekend-resväska sidan om sig. Deras ögon möttes och han sken upp, lämnade sin plats i kön och gled upp bredvid henne.

   "Tjena", sa han till den nervöse mannen som återigen flackade med blicken. Nu mellan telefonluren och Daniel.

   "Precis", sa Daniel och höll demonstrativt upp sin mobil i luften. "Det är mig du pratar med. Bokningen är på mig, Daniel Ek", sa han och räckte över sitt pass.

   "Vad håller du på med?" väste Betty.

   "Tror du att jag släpper iväg min mesta livsnjutarjournalist till Mallis utan att själv åka med och hålla ett öga på henne så hon inte spenderar all tid med grävande journalistik i sin egen fantasi, medan hon ligger i solstolen med en Piña Colada i handen?"

   "Det skulle aldrig hända!" utropade Betty, tillräckligt högt för att ett flertal människor skulle stanna upp och rikta sin uppmärksamhet mot de två gnabbande kontorsklädda människorna vid disk 3.

   "Ursäkta att jag avbryter", inflikade flygbolagsmannen på andra sidan disken. "Jag har hittat bokningen, här har ni biljetterna."

   "Tack", sa Betty och ryckte till sig den ena biljetten. Daniel tog emot den andra och sitt pass och hakade på Bettys bestämda steg i riktning mot säkerhetskontrollen.

   "Jag menar inte att du skulle ta allt direkt ur fantasin", sa han ursäktande när han hastat ikapp henne.

   "Jag syftade främst på drinken. Servera mig aldrig en drink med kokossmak."