Mord på Mallis ~ Detektivarbete (del 4)

"Är du inte klok?" undrade Daniel.

   "Det är något skumt med henne", sa Betty.

   "Du kan inte ta hennes väska bara för det", fortsatte Daniel.

   "Jag måste undersöka den", sa Betty, mer till sig själv än till sitt frukostsällskap.

   "Du borde säga till polisen om du tror att hon har något med mordet att göra."

   "Tror du att de skulle lyssna på mig, deras huvudmisstänkte?"

   "Du är inte mer misstänkt än jag", muttrade Daniel.

   "Precis", nickade Betty. "Så du borde vara lika angelägen som jag att få tag i hennes väska."

   Kvinnan i cerise kläder, med avbruten nagel och vars väska som Betty ville få tag i, tog på sig ett par stora solglasögon och började gå mot utgången.

   "Vi måste stoppa henne", sa Betty och var snabb med att följa efter. Daniel hakade på Betty, som fick med sig ett fyllt vattenglas på vägen ut från restaurangen. Hon hastade ikapp damen i cerise, tog sats för att kasta vattnet över hennes ryggtavla, men var inte beredd på att hon skulle tvärstanna. Betty kastade ut vattnet och krockade med damen på en och samma gång. Kvinnan skrek till av förvåning, tappade balansen på sina stilettklackar och föll handlöst framåt. Daniel var snabbt framme för att hjälpa kvinnan upp på fötter. Med frisyren dyngblöt av vatten och läpparna röda av blod efter att ha slagit i ett trappräcke såg hon sig förvånat omkring och höll en hand upp mot sin mun.

   "Sorry", var det enda som Betty kom på att säga i stunden.

   "It is my colleague", sa Daniel ursäktande. "Låt mig hjälpa dig", fortsatte han, smög väskan ur den chockade kvinnans grepp, räckte den till Betty på väg mot den lilla toaletten som låg bara ett par meter bort.

   Betty dök ner i väskan och började rota runt. En mobiltelefon, ett läppstift, några kvitton, en legitimation och ett USB-minne.

   "My bag", hörde Betty en kvinnoröst säga bortifrån toalettens håll. Hon plockade åt sig USB-minnet innan hon gick till toaletten och räckte över väskan. Där inne satt kvinnan på toalettstolen medan Daniel baddade kvinnans mun med en bit papper. Han gav Betty en snabb, men irriterad, blick. En blick som Betty ignorerade för att istället skynda iväg för att starta upp sin dator, vilken hon, som den journalist hon faktiskt var, alltid hade med sig.

   Hon dubbelklickade på sin dator och väntade otåligt på att få ta del av innehållet på USB-stickan, men innan det vistats på skärmen stegade de två poliserna som tidigare förhört Betty och Daniel in i rummet, samtidigt som kvinnan i cerise och Daniel kom ut från toaletten. Kvinnan började genast tala med poliserna på snabb spanska, hon gestikulerade och pekade på Betty.

   "Den här kvinnan säger att du misshandlat henne", sa den ena.

   "Vem är hon?" undrade Betty som nu kommit underfund med vad som fanns på USB-minnet. "Who are you?"

   "Jag är gift med, eller var gift med, Antonio. Han som ..." kvinnan avbröt sig och snyftade högt.

   "Han som blev mördad", sa Betty. "Och han som var otrogen mot dig?" sa hon sedan.

   Kvinnan stannade upp i sin gråt och mötte Bettys blick.

   "Hur visste du det?" undrade hon.

   Betty snurrade runt sin laptop så att både Daniel och poliserna skulle få ta del av USB-minnets innehåll.

   "Ni sa att övervakningskameran i receptionen inte fungerade", sa Betty till poliserna. "Det gjorde den tydligen för tre dagar sedan, då den här filmen är daterad", fortsatte hon triumferande. "Ni ser ju själv vad som kommer ske härnäst. En klassisk otrohetsaffär", sa Betty och pausade filmen. "Den här kvinnan är gift med offret, hade det här USB-minnet i sin väska, och hennes avbrutna nagel ligger i receptionen. Jag påstår att hon borde vara er huvudmisstänkte, inte två harmlösa journalister från Sverige."

   "Vi har också noterat den där nageln", nickade den ena polisen. "Och hittat en kopia av inspelningen."

   "Vi är egentligen här för att informera er om att ni inte längre än misstänkta", sa den andra och vände sig sedan till Antonios fru och yttrade en rad spanska ord innan de båda poliserna eskorterade ut henne från hotellet.

Två timmar senare, vid poolen:

   "Får jag bjuda privatdetektiven på en drink?" frågade Daniel och räckte över ett glas med en klarblå dryck. "Piña coladan behåller jag för mig själv", fortsatte han och stoppade ett sugrör i munnen samtidigt som han slog sig ner på solstolen bredvid Bettys.

   "Du lär dig snabbt", sa Betty imponerat.

   "En annan sak jag har lärt mig, det är att aldrig någonsin lämna redaktionen tillsammans med dig igen", sa Daniel.

SLUT. Nästa vecka blir det en första del av en helt annan novell!